Veckovers om hösten

Ingen vill läsa en vers om hösten
kylan och mörkret räcker för sig.
Med snoriga näsor och tunga i brösten
ser vi i slasket vår hösts konterfej.

Skriv då ett ord, eller några -en rad,
bjud in dinna grannar på fika och bärs.
Läs era alster och gör någon glad,
läs så tillsammans om hösten en vers.

Veckovers om världens väder

I Pakistan hörs ropen ur vattenfyllda städer
Befolkningen går under under domedagslikt väder
Där ställs Gud mot väggen, där spås vår undergång
Ty där porlar inte vattnet, det forsar dödens sång.

Vi våndas och vi klagar över ännu en regnig dag
Vi förbannar telefonkön till vårt försäkringsbolag
Det är den trygga världens stövlar vi har fått att gå i
Här dör vi ej i forsar, vi smädar SMHI.

andra veckoversen i augusti

När de till vänster säger "si"
borde de till höger säga "så".
Men så är det inte längre, kära ni,
de till höger säger "si" likaså.

Jag söker politisk spänning
men finner allting slakt.
Min röst går varken åt höger eller vänster
jag tänker rösta rakt.

Veckovers början av augusti

Två bomber spränger civila till döds.
En tvillingattack, så kallas det visst.
Gråt om du vill för blod som utgöts,
men den värsta av nyheter -den kommer sist

Bränderna härjar och sväljer ett land
en helveteseld kan den kallas, jovisst.
Gråt om du vill för ett Ryssland i brand
men den värsta av nyheter -den kommer sist

Det är nu det skall gråtas hos alla betryckta,
det är nu som den värsta av nyheter ges.
Glöm alla döda, förryckta, förtryckta.
Det värsta har hänt -Lotta Engberg är hes

Veckovers om allsång

Allsången tappar sitt grepp om befolkningen
kan det va värmen som lockar till bad?
Vi söker ett skäl till tittar-urholkningen
-"sparka Lundin" var det någon som kvad.

Men den syns i rubriker, en enkel anledning
till det att siffrorna trippat åstad
ingen vill delta i mass-sångs besjungning
när facebook numer når en halv miljard

Veckovers om Almedalen

I almarnas dalar det talades brett
om vad som är fel och vad kan bli rätt
Skolan och vård stod på var bulletin
men det enda man minns det är Herr Littorin

Vår framtid och valet är ju inte så kul
-klimax i höst och bortglömt till jul.
Ett aftonblad vet hur nyheter kläcks,
vad gjorde Sven-Otto år tvåtusensex?

Så göms de bort ibland spaltmillimeter
Mona och Fredrik och allt vad de heter,
och alla små löften i almarnas dal
får stå åt sidan för en smaskig skandal

Splitternya snapsvisor

Stången
(melodi: "vad är det för en da....")

Att visa upp sin stång
en kort eller en lång
är tillåtet en enda gång i park och på balkong

och gången den är nu
nu är det ej tabu
så res er stång och sjung en sång för sommarn våran fru



Sillen
(melodi "bä bä vita lamm")

Sillen den är lagd i lag
simmar ej idag
lök är hans arkipelag
av glas hans sarkofag

lämnat havets djup
för dig och för din sup
så låt nu strupen för din sup och sill bli ättestup



glad midsommar!

Veckan-som-gick-vers

Det pyntades till bröllop och sparkades på boll.
Det sparkades på bröllop och pyntades för boll.
Ja alla är vi utav olik uppfattning ibland
huvudsaken är -att bäst var den som vann

Bäst var den som skakade hand med rivalerna vid dess mål
och republikanen som ändå gratta´ Victorias gemål.
Bäst var den som inte brände Svanberg på ett bål
utan gav förslag på tilltäppning av BPs olje-hål.

Lila kaffeservis

Kl 7:33 i morse hade jag inga djupare tankar om någonting...för jag sov som en gris. Om inte en dröm jag hade runt den tiden kan tolkas som något djupare.....
Drömmen såg ut så här:
Min fru, hennes syster och jag hade lämnat kvar en massa lådor i ett hus där vi tydligen en gång bott. Nu var vi tillbaka för att hämta våra saker. När jag plockade upp en låda som jag visste var halvfull kände jag till min förvåning att den var väldigt mycket tyngre än jag mindes. När jag ställde ned den och öppnade locket såg jag att den fyllts på. I botten låg mina saker, tre stycken kortärmade skjortor, i övrigt var lådan fulla av delar till en fruktansvärt lila kaffeservis som jag aldrig sett förrut.
Då upptäckte jag att min fru och svägerska stod på samma sätt över varsinn låda, förbluffade över vad de funnit. Då kom tanten in, hon som tagit över huset.
-"ja, vissa av era lådor var ju bara halvfulla, så jag lade lite av mina saker i dem, för att spara plats."
-"jaha" svarade jag, "det var ju en alldeles utmärkt idé, jag tror vi kan se vems saker som är vems, så det är ju bara att sortera".
Sedan vaknade jag.
Med en lila servis i huvudet och en känsla av "naturligtvis".
Naturligtvis skall vi samsas om det utrymme denna värld har att erbjuda. Bor det för många i Calcutta så kan några flytta till Burträsk, där det bor för få. Har min fru köpt extra tändstift till bilen så kan hon lägga dem i min strumplåda för där finns det plats. Är det trafikkaos i stan är det ingen idé att tuta på farbrorn framför för det är trafikkaos även för honom. Har du en tanke att dela med dig av så kan du lägga den i mitt huvud, för där finns det plats.
Är ni oense om något -byt uppfattning med varandra en stund, kolla under locket i era respektive lådor, så förstår ni varandra bättre.


Även en lila kaffeservis kan servera kaffe.

En Nostalgikers Opera Omnia

När Victoria skiljer sig

"Undrar hur många det är som skiljer sig idag?" utbrister min fru.
Vi håller oss så långt från kungabröllop vi kan, svårt när de större svenska medierna anser att heldagarsreportage av detta spektakel är adekvat.
Vi lyckades inte missa att DN smög in ännu en helsideskarta över kortegevägen idag, det var väl denna som var fröet till min frus fråga.
Då tänkte jag -hur blir det när Victoria och Daniel skiljer sig?
Om de nu lagt ned så ofantligt mycket av våra skattepengar på sin vigsel för att få den så där stor och glassig som "folket vill ha den", hur skall då deras skilsmässa se ut? Som skattebetalare kräver jag att det skall pumpas in lika mycket pengar i den. All världens media, häst och vagn genom Stockholm, biskopar, folkets gåvor, konserter osv.
Skilsmässan bör presenteras lika stort som vigseln...fast baklänges, tänkte jag.

Först dansas det baklängesdans till baklängesmusik, sedan åker Vickan och Daniel baklänges genom staden medan folket står utmed gatorna och vinkar baklänges a´la Ria Wägner och tar tillbaka alla gåvor, frostade glas och sänglinnen. Alla norska deathmetal-fans får sitt lystmäte när biskopen talar baklänges (!) i storkyrkan. Sedan tar de varsin taxi från stan. Till slut rivs alla stängsel och kameror bort i Hagaparken. Vickan abdikerar och flyttar till Paris där hon återupprättar Svenska Kulturhusets storhet. Daniel flyttar tillbaka till Ockelbo och startar ett litet gym för översolarieserade villatanter som vid fikaborden skrytar om att de kör spinning hos "han prinsen".

För att detta skall fungera måste det planeras in i minsta detalj...så varsågoda SVT, TV4, Expressen, Aftonbladet och alla andra medier med Se och Hör ambitioner. Detta är min idé -ni får den, börja planera.

D-moll

I morse, vid 7:33, försvann ännu en sanning som jag aldrig kommer att kunna delge er. Sorry. Igår kväll däremot fann jag mig själv bland sanningar. Eller saker som påverkade mig. Min son är hos mormor en timme norrut, min fru spelar teater, så jag och mina döttrar tittade på Mexiko-Frankrike. Tillslut var lilltjejen lika trött som frankrike, så kvar satt stortjejen och jag då telefonen ringde.
En kompis organiserade en fest, den inhyrda trubaduren hade pajat en sträng och hade inga extra med sig (!), så min kompis undrade om jag möjligtvis hade en D-sträng hemma. Jag bläddrade igenom fickorna i ett av gitarrfodralen och se där -en D-sträng.
Strängen levererades till en svettig audi eller liknande. Klockan var nu frammåt 22 och plötsligt fick jag ett infall att se över gitarrerna, kanske byta strängar så de är fräscha inför kommande spelningar. Då ringer telefonen igen.
Det är min chef som talar om att en av våra kollegor, efter en tids sjukdom, har gått bort. Jag får reda på att det blir en minnesstund kommande dag, då vi kollegor kan träffas och prata...lägger på. Tänker på min kollegas barn. Jag lägger inte undan telefonen, utan slår numret till svärmor och ber att få prata med min son. Vi småpratar om vad han gjort under dagen. Till slut får jag tillfälle att säga det jag egentligen vill ha sagt "jag älskar dig", han svarar lite tyst detsamma. Vi lägger på och jag säger detsamma till mina döttrar. Lägger bort gitarrerna. När en gitarrs familj av strängar mister sin klang, så bytar man bara ut någon. Det kan inte vi människor göra. Är någon av oss borta får vi försöka spela ändå. Det gäller att behandla varandra väl. Livet är inte enstaka toner, vi är en samling enstaka toner som bildar hela ackord.

Kl 7 varje morgon väcks jag av min yngsta dotter, nu 1 år. Kl 7:18 har jag fått i mig yoghurt och flingor. Kl 7:28 dricker jag första klunken kaffe. Kl 7:32 löser jag ett livsavgörande problem. Kl 7:33 glömmer jag bort lösningen. Varje morgon!

Jag skulle förmodligen ha löst all världens problem, inklusive mina egna, vid det här laget, om det inte hade varit för den där extra microsömnstunden som alltid infinner sig kl 7:33. Förlåt värld för denna min brist.

Med händerna på tangenterna