Hösten klampar in med leriga stövlar över min sommars slokande maskrosor!
Nu är jorden i rullning igen....nedåtvarv. Jag kommer att försjunka i en dvala och en kokong av jobb och förkylningar för att återfödas i maj som en välmående, frisk och soldyrkande sommarfjäril.
Sitter och renskriver ett manus (igen). Denna gång blir det en liten dialog mellan två myrslokar som skall spelas upp i samband med lanseringen av årets bok på Bokbryggan i Karlstad. Nästa onsdag kommer jag sitta där med en slang på näsan och ett par gitarrer inom räckhåll....och det är helt normalt.
Jag fick i lördags den (skulle det visa sig) stora äran att närvara vid en speciell premiär. Värmlandsteatern sätter upp den klassiska musikalen Cabaret och i deras tappning sitter man inne på the Kit Kat Klub med dansare och skådisar praktiskt taget i knät -intimt och upplagt för skärskådande kan man tro. Intimt blir det och oerhört berörande. Jag gjorde ett facebook inlägg där jag sa att Värmlandsteaterns Cabaret var något av det bästa jag sett på 18 år och det vidhåller jag fortfarande. Jag är handikappad i en teaterpublik, jag tittar på skådespelarteknik, scenteknik och dramatiska lösningar, ett handikapp som gör att jag sällan kan njuta av en teaterföreställning. Detta analyserande hängav jag mig åt även i lördags....i en kvart eller så, sedan var jag fast, fast i historien, fast i sångerna och fast i den hjälplöshet och sorg man känner när man får bevittna mänsklighetens mörker. Gå och se!
En uppsättning som denna får en att vilja jobba vidare -vår uppgift är inte bara att underhålla utan att beröra, informera och påvisa. De estetiska uttrycken är en kraftfull röst när samhällen skall påverkas.
Om några veckor återser jag Paris! Jag kommer denna gång att bo i ett löjligt litet hotell, med fruktansvärt gamla mattor och läskigt oskurade golv mitt i smeten. Härligt!
Min ambition är, förutom att beta av den vanliga obligatoriska konstrundan, att skriva färdigt ett par kortare berättelser (eller monologer) som berör ämnet "efter mobbning". Vi får se var detta landar. Jag är glad när jag landar i Paris -man behöver komma bort ibland för att få perspektiv på saker och ting.
-et Paris est l'endroit idéal pour obtenir la perspective.
vive la revolution!
Nu är jorden i rullning igen....nedåtvarv. Jag kommer att försjunka i en dvala och en kokong av jobb och förkylningar för att återfödas i maj som en välmående, frisk och soldyrkande sommarfjäril.
Sitter och renskriver ett manus (igen). Denna gång blir det en liten dialog mellan två myrslokar som skall spelas upp i samband med lanseringen av årets bok på Bokbryggan i Karlstad. Nästa onsdag kommer jag sitta där med en slang på näsan och ett par gitarrer inom räckhåll....och det är helt normalt.
Jag fick i lördags den (skulle det visa sig) stora äran att närvara vid en speciell premiär. Värmlandsteatern sätter upp den klassiska musikalen Cabaret och i deras tappning sitter man inne på the Kit Kat Klub med dansare och skådisar praktiskt taget i knät -intimt och upplagt för skärskådande kan man tro. Intimt blir det och oerhört berörande. Jag gjorde ett facebook inlägg där jag sa att Värmlandsteaterns Cabaret var något av det bästa jag sett på 18 år och det vidhåller jag fortfarande. Jag är handikappad i en teaterpublik, jag tittar på skådespelarteknik, scenteknik och dramatiska lösningar, ett handikapp som gör att jag sällan kan njuta av en teaterföreställning. Detta analyserande hängav jag mig åt även i lördags....i en kvart eller så, sedan var jag fast, fast i historien, fast i sångerna och fast i den hjälplöshet och sorg man känner när man får bevittna mänsklighetens mörker. Gå och se!
En uppsättning som denna får en att vilja jobba vidare -vår uppgift är inte bara att underhålla utan att beröra, informera och påvisa. De estetiska uttrycken är en kraftfull röst när samhällen skall påverkas.
Om några veckor återser jag Paris! Jag kommer denna gång att bo i ett löjligt litet hotell, med fruktansvärt gamla mattor och läskigt oskurade golv mitt i smeten. Härligt!
Min ambition är, förutom att beta av den vanliga obligatoriska konstrundan, att skriva färdigt ett par kortare berättelser (eller monologer) som berör ämnet "efter mobbning". Vi får se var detta landar. Jag är glad när jag landar i Paris -man behöver komma bort ibland för att få perspektiv på saker och ting.
-et Paris est l'endroit idéal pour obtenir la perspective.
vive la revolution!
